nu är det officiellt sista dagen på detta året. skönt. detta året har varit förjävligt, rent ut sagt.
eller ja, första halvan var iochförsig underbar.
konfirmation.
min kamera.
emmas student.
båstad.
berlin.

men nu. nu. hösten, det är den som har varit så dålig.
det är nu jag mår dåligt.
men en sak har varit bra iallafall, mitt i allt kaos.
jag har ändå träffat min smurfkompis.
det känns lite som att jag alltid har känt henne.
fast jag har inte det. men det känns så.
hm, knasigt det där.
och så nu, de senaste veckorna.
alla underbara blåbärsfikor med maja och goda mackor.

så vi kan väl säga såhär, då. att våren, sommaren och jullovet har varit fantastiskt.
det är bara hösten som har varit dålig.
knasigt det där ändå. det är ju på hösten jag skall må bra. det brukar ju vara så.
men inte denna. nej.
eller jo, lite ändå.
på grund av smurfen.
men det är också enda skälet till att hösten var värd att ta sig igenom.
faktiskt.
jag låter otroligt psykiskt störd, jag vet om det.
frågan är om jag inte är det också.