(åh, om jag ändå kunde känna mig såhär glad igen. om så bara för en dag.)


åh, jag känner mig så ensam. och så ledsen.
jag orkar inte med det längre. det är så jobbigt.
att ha en ensamhetskänsla som förföljer en dygnet runt, vart man än går, det kan ingen må bra av.
allra minst jag, som redan mår intebra.
men det värsta, känns det som, är att tillochmed när jag är med min underbara familj som jag älskar över allt annat som finns på denna jord, tillochmed då känner jag mig ensam.
och det mår jag inte bra av.
jag vill inte känna såhär längre.
i need som closure. jag måste bara ta mig i kragen och verkligen säga det.