jag vill ha en känsla av närhet.
en känsla av att just personen med stort p gillar mig.
för så kan det ju aldrig bli. jag vet ju det. personen i fråga är ju alldeles för perfekt. personen skulle aldrig kunna tycka om lilla, fega, vanskapta jag. omöjliga tanke.
men ändå. tänk. om personen gjorde just det, tyckte om mig för den jag är; lilla, fega, vanskapta jag. då hade ju livet varit fulländat.
att få krama, att få kyssa, att få vara nära honom. och framförallt, att få prata med honom. diskutera. sådant där oviktigt men också väldigt viktigt.
åh, jag vill ha denna känsla. denna underbara känsla. att få vara så nära den person jag älskar.
åh.